publicerad: 2015
matvägrare
mat|vägr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägrarna matvägra
Singular | |
---|---|
en matvägrare | obestämd form |
en matvägrares | obestämd form genitiv |
matvägraren | bestämd form |
matvägrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
matvägrare | obestämd form |
matvägrares | obestämd form genitiv |
matvägrarna | bestämd form |
matvägrarnas | bestämd form genitiv |