publicerad: 2015
medel
1medel
[me´del]
substantiv
medlet; pl. ~, best. pl. medlen 1 hjälpmedel; botemedel2 nästan enbart i pl.; beviljade pengar ofta för visst syfte – I sammansättn. vanl. medels-.
Singular | |
---|---|
ett medel | obestämd form |
ett medels | obestämd form genitiv |
medlet | bestämd form |
medlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
medel | obestämd form |
medels | obestämd form genitiv |
medlen | bestämd form |
medlens | bestämd form genitiv |
2medel
[me´del]
oböjligt substantiv
• genomsnittligt resultat
Singular | |
---|---|
ett medel | obestämd form |
ett medels | obestämd form genitiv |