publicerad: 2015
mejsla
mejsla
verb
~de ~t • bearbeta el. forma ofta med mejsel
| Finita former | |
|---|---|
| mejslar | presens aktiv |
| mejslas | presens passiv |
| mejslade | preteritum aktiv |
| mejslades | preteritum passiv |
| mejsla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mejsla | infinitiv aktiv |
| att mejslas | infinitiv passiv |
| har/hade mejslat | supinum aktiv |
| har/hade mejslats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mejslande | |
| Perfekt particip | |
| en mejslad + substantiv | |
| ett mejslat + substantiv | |
| den/det/de mejslade + substantiv | |
mejsla ut
• noggrant forma; äv. bildl.: mejsla ut el. utmejsla ngt; fint utmejslade anletsdragInfinita former att mejsla ut infinitiv aktiv Presens particip utmejslande Perfekt particip en utmejslad + substantiv ett utmejslat + substantiv den/det/de utmejslade + substantiv


