SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
mena
mena verb ~de ~t, perf. part. n. ibl. ment syfta på, av­se: ​jag menade inte dig utan Lisa; ​mena väl, illa; ​det var inte illa mentan­se⟨vard.⟩ tveka: ​stå och mena
Finita former
menarpresens aktiv
menaspresens passiv
menadepreteritum aktiv
menadespreteritum passiv
menaimperativ aktiv
Infinita former
att menainfinitiv aktiv
att menasinfinitiv passiv
har/hade menatsupinum aktiv
har/hade menatssupinum passiv
Presens particip
menande
Perfekt particip
en menad + substantiv
ett menat + substantiv
den/det/de menade + substantiv
Övrig(a) form(er)
ment