publicerad: 2015
meningslöshet
men·ings|lös·het
substantiv
~en ~er meningslös
Singular | |
---|---|
en meningslöshet | obestämd form |
en meningslöshets | obestämd form genitiv |
meningslösheten | bestämd form |
meningslöshetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meningslösheter | obestämd form |
meningslösheters | obestämd form genitiv |
meningslösheterna | bestämd form |
meningslösheternas | bestämd form genitiv |