publicerad: 2015
mensbesvär
mens|be·svär
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ mens besvär 1
Singular | |
---|---|
ett mensbesvär | obestämd form |
ett mensbesvärs | obestämd form genitiv |
mensbesväret | bestämd form |
mensbesvärets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mensbesvär | obestämd form |
mensbesvärs | obestämd form genitiv |
mensbesvären | bestämd form |
mensbesvärens | bestämd form genitiv |