publicerad: 2015
minnesstörning
minn·es|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 3 minne 1
| Singular | |
|---|---|
| en minnesstörning | obestämd form |
| en minnesstörnings | obestämd form genitiv |
| minnesstörningen | bestämd form |
| minnesstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| minnesstörningar | obestämd form |
| minnesstörningars | obestämd form genitiv |
| minnesstörningarna | bestämd form |
| minnesstörningarnas | bestämd form genitiv |


