publicerad: 2015
misshällighet
miss|häll·ig·het
substantiv
~en ~er • osämja, tvist, stridighet
Singular | |
---|---|
en misshällighet | obestämd form |
en misshällighets | obestämd form genitiv |
misshälligheten | bestämd form |
misshällighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
misshälligheter | obestämd form |
misshälligheters | obestämd form genitiv |
misshälligheterna | bestämd form |
misshälligheternas | bestämd form genitiv |