publicerad: 2015
mocka
1mocka
[måk`a el. måk´a]
substantiv
~n 1 en finare kaffesort; starkt kaffe2 skinn el. tyg med sammetsliknande yta
Singular | |
---|---|
en mocka | obestämd form |
en mockas | obestämd form genitiv |
mockan | bestämd form |
mockans | bestämd form genitiv |
2mocka
[måk`a]
substantiv
~n mockor • hög av kospillning
Singular | |
---|---|
en mocka | obestämd form |
en mockas | obestämd form genitiv |
mockan | bestämd form |
mockans | bestämd form genitiv |
Plural | |
mockor | obestämd form |
mockors | obestämd form genitiv |
mockorna | bestämd form |
mockornas | bestämd form genitiv |
3mocka
[måk`a]
verb
~de ~t • rengöra stall, manege e.d. från spillning
Finita former | |
---|---|
mockar | presens aktiv |
mockas | presens passiv |
mockade | preteritum aktiv |
mockades | preteritum passiv |
mocka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mocka | infinitiv aktiv |
att mockas | infinitiv passiv |
har/hade mockat | supinum aktiv |
har/hade mockats | supinum passiv |
Presens particip | |
mockande | |
Perfekt particip | |
en mockad + substantiv | |
ett mockat + substantiv | |
den/det/de mockade + substantiv |