publicerad: 2015
monogram
mono·gram
[‑gram´]
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • namnchiffer av sammanslingrade bokstäver
Singular | |
---|---|
ett monogram | obestämd form |
ett monograms | obestämd form genitiv |
monogrammet | bestämd form |
monogrammets | bestämd form genitiv |
Plural | |
monogram | obestämd form |
monograms | obestämd form genitiv |
monogrammen | bestämd form |
monogrammens | bestämd form genitiv |