publicerad: 2015
monster
monster
[mån´ster]
hellre än monstr·um
[mån´strum]
substantiv
monstret; pl. monster, best. pl. monstren • vidunder; odjur; jfr monstruös, monstrositet
Singular | |
---|---|
ett monster (ett monstrum) | obestämd form |
ett monsters (ett monstrums) | obestämd form genitiv |
monstret | bestämd form |
monstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
monster | obestämd form |
monsters | obestämd form genitiv |
monstren | bestämd form |
monstrens | bestämd form genitiv |