publicerad: 2015
morgontimme
morgon|timme
el. morgon|timma
substantiv
~n ‑timmar morgon 1 timme
Singular | |
---|---|
en morgontimme (en morgontimma) | obestämd form |
en morgontimmes (en morgontimmas) | obestämd form genitiv |
morgontimmen (morgontimman) | bestämd form |
morgontimmens (morgontimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
morgontimmar | obestämd form |
morgontimmars | obestämd form genitiv |
morgontimmarna | bestämd form |
morgontimmarnas | bestämd form genitiv |