publicerad: 2015
muckare
muck·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. muckarna • ⟨vard.⟩ till mucka 2
| Singular | |
|---|---|
| en muckare | obestämd form |
| en muckares | obestämd form genitiv |
| muckaren | bestämd form |
| muckarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| muckare | obestämd form |
| muckares | obestämd form genitiv |
| muckarna | bestämd form |
| muckarnas | bestämd form genitiv |


