publicerad: 2015
murbräcka
mur|bräcka
substantiv
~n ‑bräckor • ett vapen i äldre krigföring; bildl. ngt som åstadkommer ett genombrott
Singular | |
---|---|
en murbräcka | obestämd form |
en murbräckas | obestämd form genitiv |
murbräckan | bestämd form |
murbräckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
murbräckor | obestämd form |
murbräckors | obestämd form genitiv |
murbräckorna | bestämd form |
murbräckornas | bestämd form genitiv |