publicerad: 2015
mältare
mält·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. mältarna 2mälta
| Singular | |
|---|---|
| en mältare | obestämd form |
| en mältares | obestämd form genitiv |
| mältaren | bestämd form |
| mältarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mältare | obestämd form |
| mältares | obestämd form genitiv |
| mältarna | bestämd form |
| mältarnas | bestämd form genitiv |


