publicerad: 2015
människosyn
männ·isko|syn
N mänsko|syn
substantiv
~en ~er • till syn 2 människaSingular | |
---|---|
en människosyn | obestämd form |
en människosyns | obestämd form genitiv |
människosynen | bestämd form |
människosynens | bestämd form genitiv |
Plural | |
människosyner | obestämd form |
människosyners | obestämd form genitiv |
människosynerna | bestämd form |
människosynernas | bestämd form genitiv |