publicerad: 2015
märkare
märk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. märkarna • märkare av renar
Singular | |
---|---|
en märkare | obestämd form |
en märkares | obestämd form genitiv |
märkaren | bestämd form |
märkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
märkare | obestämd form |
märkares | obestämd form genitiv |
märkarna | bestämd form |
märkarnas | bestämd form genitiv |