publicerad: 2015
märkeskvinna
märk·es|kvinna
substantiv
~n ‑kvinnor • framstående kvinna; till märke 2
Singular | |
---|---|
en märkeskvinna | obestämd form |
en märkeskvinnas | obestämd form genitiv |
märkeskvinnan | bestämd form |
märkeskvinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
märkeskvinnor | obestämd form |
märkeskvinnors | obestämd form genitiv |
märkeskvinnorna | bestämd form |
märkeskvinnornas | bestämd form genitiv |