publicerad: 2015
mästerman
mäst·er|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨åld.⟩ bödel
Singular | |
---|---|
en mästerman | obestämd form |
en mästermans | obestämd form genitiv |
mästermannen | bestämd form |
mästermannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mästermän | obestämd form |
mästermäns | obestämd form genitiv |
mästermännen | bestämd form |
mästermännens | bestämd form genitiv |