publicerad: 2015
mönja
1mönja
substantiv
~n • färg av ett gulrött pulver av blyoxid
| Singular | |
|---|---|
| en mönja | obestämd form |
| en mönjas | obestämd form genitiv |
| mönjan | bestämd form |
| mönjans | bestämd form genitiv |
2mönja
verb
~de ~t • måla med mönjefärg
| Finita former | |
|---|---|
| mönjar | presens aktiv |
| mönjas | presens passiv |
| mönjade | preteritum aktiv |
| mönjades | preteritum passiv |
| mönja | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mönja | infinitiv aktiv |
| att mönjas | infinitiv passiv |
| har/hade mönjat | supinum aktiv |
| har/hade mönjats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mönjande | |
| Perfekt particip | |
| en mönjad + substantiv | |
| ett mönjat + substantiv | |
| den/det/de mönjade + substantiv | |


