publicerad: 2015
mörkning
mörk·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ i mörkningen i skymningen
| Singular | |
|---|---|
| en mörkning | obestämd form |
| en mörknings | obestämd form genitiv |
| mörkningen | bestämd form |
| mörkningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mörkningar | obestämd form |
| mörkningars | obestämd form genitiv |
| mörkningarna | bestämd form |
| mörkningarnas | bestämd form genitiv |


