publicerad: 2015
nagel
nagel
[na´gel]
substantiv
~n naglar 1 hård del på finger el. tå2 spik, bult, nit, plugg – Nästan alla sammansättn. hör till nagel 1.
| Singular | |
|---|---|
| en nagel | obestämd form |
| en nagels | obestämd form genitiv |
| nageln | bestämd form |
| nagelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| naglar | obestämd form |
| naglars | obestämd form genitiv |
| naglarna | bestämd form |
| naglarnas | bestämd form genitiv |


