publicerad: 2015
naivitet
na·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • barnslighet
Singular | |
---|---|
en naivitet | obestämd form |
en naivitets | obestämd form genitiv |
naiviteten | bestämd form |
naivitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naiviteter | obestämd form |
naiviteters | obestämd form genitiv |
naiviteterna | bestämd form |
naiviteternas | bestämd form genitiv |