publicerad: 2015
namn
namn
substantiv
~et; pl. ~ • beteckning på person el. företeelse: hon fick namnet Maria; i ngns el. ngts namn på ngns vägnar el. i ngts intresse – I sammansättn. namn-, ngn gång namns-.
Singular | |
---|---|
ett namn | obestämd form |
ett namns | obestämd form genitiv |
namnet | bestämd form |
namnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
namn | obestämd form |
namns | obestämd form genitiv |
namnen | bestämd form |
namnens | bestämd form genitiv |