publicerad: 2015
nationalromantiker
nat·ion·al|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 2 national-
| Singular | |
|---|---|
| en nationalromantiker | obestämd form |
| en nationalromantikers | obestämd form genitiv |
| nationalromantikern | bestämd form |
| nationalromantikerns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nationalromantiker | obestämd form |
| nationalromantikers | obestämd form genitiv |
| nationalromantikerna | bestämd form |
| nationalromantikernas | bestämd form genitiv |


