publicerad: 2015
natriumvätekarbonat
natri·um·väte|karb·on·at
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er • bikarbonat
| Singular | |
|---|---|
| en natriumvätekarbonat (ett natriumvätekarbonat) | obestämd form |
| en natriumvätekarbonats (ett natriumvätekarbonats) | obestämd form genitiv |
| natriumvätekarbonaten (natriumvätekarbonatet) | bestämd form |
| natriumvätekarbonatens (natriumvätekarbonatets) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| natriumvätekarbonater | obestämd form |
| natriumvätekarbonaters | obestämd form genitiv |
| natriumvätekarbonaterna | bestämd form |
| natriumvätekarbonaternas | bestämd form genitiv |


