publicerad: 2015
nattväktarstat
natt·väkt·ar|stat
substantiv
~en ~er • land där staten sköter bara det allra nödvändigaste t.ex. polis och militär
| Singular | |
|---|---|
| en nattväktarstat | obestämd form |
| en nattväktarstats | obestämd form genitiv |
| nattväktarstaten | bestämd form |
| nattväktarstatens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nattväktarstater | obestämd form |
| nattväktarstaters | obestämd form genitiv |
| nattväktarstaterna | bestämd form |
| nattväktarstaternas | bestämd form genitiv |


