publicerad: 2015
naturromantiker
nat·ur|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 1,2 natur 1
| Singular | |
|---|---|
| en naturromantiker | obestämd form |
| en naturromantikers | obestämd form genitiv |
| naturromantikern | bestämd form |
| naturromantikerns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| naturromantiker | obestämd form |
| naturromantikers | obestämd form genitiv |
| naturromantikerna | bestämd form |
| naturromantikernas | bestämd form genitiv |


