publicerad: 2015
nedlåta
ned|låta
verb
‑lät, ‑låtit, pres. ‑låter • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| nedlåter | presens aktiv |
| nedlät | preteritum aktiv |
| nedlåt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att nedlåta | infinitiv aktiv |
| har/hade nedlåtit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| nedlåtande | |
nedlåta sig
• endast ned-; nedlåta sig till ngt inte hålla sig för god för ngtOrdform(er) nedlåta sig


