publicerad: 2015
nedläggning
ned|lägg·ning
el. ner|lägg·ning
substantiv
~en ~ar • till lägga ner 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en nedläggning (en nerläggning) | obestämd form |
| en nedläggnings (en nerläggnings) | obestämd form genitiv |
| nedläggningen (nerläggningen) | bestämd form |
| nedläggningens (nerläggningens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nedläggningar (nerläggningar) | obestämd form |
| nedläggningars (nerläggningars) | obestämd form genitiv |
| nedläggningarna (nerläggningarna) | bestämd form |
| nedläggningarnas (nerläggningarnas) | bestämd form genitiv |


