publicerad: 2015
nedprioritera
ned|pri·or·it·era
el. ner|pri·or·it·era
verb
~de ~t • ge lägre prioritet: nedprioritera el. vanl. prioritera ner ngt
Finita former | |
---|---|
nedprioriterar (nerprioriterar) | presens aktiv |
nedprioriteras (nerprioriteras) | presens passiv |
nedprioriterade (nerprioriterade) | preteritum aktiv |
nedprioriterades (nerprioriterades) | preteritum passiv |
nedprioritera (nerprioritera) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att nedprioritera (nerprioritera) | infinitiv aktiv |
att nedprioriteras (nerprioriteras) | infinitiv passiv |
har/hade nedprioriterat (nerprioriterat) | supinum aktiv |
har/hade nedprioriterats (nerprioriterats) | supinum passiv |
Presens particip | |
nedprioriterande (nerprioriterande) | |
Perfekt particip | |
en nedprioriterad (nerprioriterad) + substantiv | |
ett nedprioriterat (nerprioriterat) + substantiv | |
den/det/de nedprioriterade (nerprioriterade) + substantiv |