publicerad: 2015
nedstigning
ned|stig·ning
el. ner|stig·ning
substantiv
~en ~ar stiga
Singular | |
---|---|
en nedstigning (en nerstigning) | obestämd form |
en nedstignings (en nerstignings) | obestämd form genitiv |
nedstigningen (nerstigningen) | bestämd form |
nedstigningens (nerstigningens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nedstigningar (nerstigningar) | obestämd form |
nedstigningars (nerstigningars) | obestämd form genitiv |
nedstigningarna (nerstigningarna) | bestämd form |
nedstigningarnas (nerstigningarnas) | bestämd form genitiv |