publicerad: 2015
nedgöra
ned|göra
el. ner|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • trycka ner, kränka: nedgöra el. vanl. göra ner ngn; nedgörande kritik
Finita former | |
---|---|
nedgör (nergör) | presens aktiv |
nedgörs (nedgöres, nergörs, nergöres) | presens passiv |
nedgjorde (nergjorde) | preteritum aktiv |
nedgjordes (nergjordes) | preteritum passiv |
nedgör (nergör) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att nedgöra (nergöra) | infinitiv aktiv |
att nedgöras (nergöras) | infinitiv passiv |
har/hade nedgjort (nergjort) | supinum aktiv |
har/hade nedgjorts (nergjorts) | supinum passiv |
Presens particip | |
nedgörande (nergörande) | |
Perfekt particip | |
en nedgjord (nergjord) + substantiv | |
ett nedgjort (nergjort) + substantiv | |
den/det/de nedgjorda (nergjorda) + substantiv | |
den nedgjorde (nergjorde) + maskulint substantiv |
SAOL