publicerad: 2015
nedvikning
ned|vik·ning
el. ner|vik·ning
substantiv
~en ~ar 2vika 1
Singular | |
---|---|
en nedvikning (en nervikning) | obestämd form |
en nedviknings (en nerviknings) | obestämd form genitiv |
nedvikningen (nervikningen) | bestämd form |
nedvikningens (nervikningens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nedvikningar (nervikningar) | obestämd form |
nedvikningars (nervikningars) | obestämd form genitiv |
nedvikningarna (nervikningarna) | bestämd form |
nedvikningarnas (nervikningarnas) | bestämd form genitiv |