publicerad: 2015
nit
1nit
substantiv
~et el. ~en • intresse och iver i arbetet; ihärdighet, flit
Singular | |
---|---|
ett nit (en nit) | obestämd form |
ett nits (en nits) | obestämd form genitiv |
nitet (niten) | bestämd form |
nitets (nitens) | bestämd form genitiv |
2nit
substantiv
~en ~ar • bult e.d. för hopfästning av metalldelar, nagel – De flesta sammansättn. med nit- hör till 2nit.
Singular | |
---|---|
en nit | obestämd form |
en nits | obestämd form genitiv |
niten | bestämd form |
nitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nitar | obestämd form |
nitars | obestämd form genitiv |
nitarna | bestämd form |
nitarnas | bestämd form genitiv |
3nit
substantiv
~en; pl. ~ar hellre än ~er • lott utan vinst; gå på en nit ⟨vard.⟩ bli lurad
Singular | |
---|---|
en nit | obestämd form |
en nits | obestämd form genitiv |
niten | bestämd form |
nitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nitar (niter) | obestämd form |
nitars (niters) | obestämd form genitiv |
nitarna (niterna) | bestämd form |
nitarnas (niternas) | bestämd form genitiv |