publicerad: 2015
nonkombattant
non·kom·batt·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • person som inte direkt tar del i strid
Singular | |
---|---|
en nonkombattant | obestämd form |
en nonkombattants | obestämd form genitiv |
nonkombattanten | bestämd form |
nonkombattantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nonkombattanter | obestämd form |
nonkombattanters | obestämd form genitiv |
nonkombattanterna | bestämd form |
nonkombattanternas | bestämd form genitiv |