SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
nucka
1nucka substantiv ~n nuckor ⟨vard., nedsätt.⟩ äldre o­gift kvinna
Singular
en nuckaobestämd form
en nuckasobestämd form genitiv
nuckanbestämd form
nuckansbestämd form genitiv
Plural
nuckorobestämd form
nuckorsobestämd form genitiv
nuckornabestämd form
nuckornasbestämd form genitiv
2nucka verb ~de ~t tills. med till:
Finita former
nuckarpresens aktiv
nuckadepreteritum aktiv
nuckaimperativ aktiv
Infinita former
att nuckainfinitiv aktiv
har/hade nuckatsupinum aktiv
Presens particip
nuckande
nucka till ⟨finl., vard.⟩ slumra till
Infinita formeratt nucka tillinfinitiv aktivPresens participtillnuckande