publicerad: 2015
nucka
1nucka
substantiv
~n nuckor • ⟨vard., nedsätt.⟩ äldre ogift kvinna
Singular | |
---|---|
en nucka | obestämd form |
en nuckas | obestämd form genitiv |
nuckan | bestämd form |
nuckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
nuckor | obestämd form |
nuckors | obestämd form genitiv |
nuckorna | bestämd form |
nuckornas | bestämd form genitiv |
2nucka
verb
~de ~t • tills. med till:
Finita former | |
---|---|
nuckar | presens aktiv |
nuckade | preteritum aktiv |
nucka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att nucka | infinitiv aktiv |
har/hade nuckat | supinum aktiv |
Presens particip | |
nuckande |
nucka till
• ⟨finl., vard.⟩ slumra tillInfinita former att nucka till infinitiv aktiv Presens particip tillnuckande