SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
nåd
nåd substantiv ~en; de åld. formerna nåde och nåder i vissa uttryck väl­vilja från över­ordnad; ​i nåder väl­villigt, nådigt; ​ta ngn till nåder åter visa sig väl­villigt stämd mot ngn; ​en poet av Guds nåde en mycket begåvad poet; ​ers nåd ⟨åld.⟩ i till­tal till kunglig personlindring av straff, benådning: ​den döds­dömde begärde nåd​ – I sammansättn. nåde-, ngn gång nåda-; de flesta så­dana sammansättn. hör till nåd 1.
Singular
en nådobestämd form
en nådsobestämd form genitiv
nådenbestämd form
nådensbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
nåde,

nåder
i vissa uttryck