publicerad: 2015
nöjas
nöj·as
verb
nöjdes, nöjts, pres. nöjs • mest i inf.; nöja sig: låta sig nöjas med ngt
Finita former | |
---|---|
nöjs | presens deponens |
nöjdes | preteritum deponens |
Infinita former | |
att nöjas | infinitiv deponens |
har/hade nöjts | supinum deponens |