publicerad: 2015
oartighet
o|art·ig·het
substantiv
~en ~er oartig
Singular | |
---|---|
en oartighet | obestämd form |
en oartighets | obestämd form genitiv |
oartigheten | bestämd form |
oartighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oartigheter | obestämd form |
oartigheters | obestämd form genitiv |
oartigheterna | bestämd form |
oartigheternas | bestämd form genitiv |