publicerad: 2015
oegentlighet
o|egent·lig·het
substantiv
~en ~er • bedrägeri, lurendrejeri
Singular | |
---|---|
en oegentlighet | obestämd form |
en oegentlighets | obestämd form genitiv |
oegentligheten | bestämd form |
oegentlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oegentligheter | obestämd form |
oegentligheters | obestämd form genitiv |
oegentligheterna | bestämd form |
oegentligheternas | bestämd form genitiv |