publicerad: 2015
ofrånkomlighet
o|från·kom·lig·het
substantiv
~en ~er ofrånkomlig
Singular | |
---|---|
en ofrånkomlighet | obestämd form |
en ofrånkomlighets | obestämd form genitiv |
ofrånkomligheten | bestämd form |
ofrånkomlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ofrånkomligheter | obestämd form |
ofrånkomligheters | obestämd form genitiv |
ofrånkomligheterna | bestämd form |
ofrånkomligheternas | bestämd form genitiv |