publicerad: 2015
oförenlighet
o|för·en·lig·het
substantiv
~en ~er oförenlig
Singular | |
---|---|
en oförenlighet | obestämd form |
en oförenlighets | obestämd form genitiv |
oförenligheten | bestämd form |
oförenlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oförenligheter | obestämd form |
oförenligheters | obestämd form genitiv |
oförenligheterna | bestämd form |
oförenligheternas | bestämd form genitiv |