publicerad: 2015
oförklarlighet
o|för·klar·lig·het
substantiv
~en ~er oförklarlig
Singular | |
---|---|
en oförklarlighet | obestämd form |
en oförklarlighets | obestämd form genitiv |
oförklarligheten | bestämd form |
oförklarlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oförklarligheter | obestämd form |
oförklarligheters | obestämd form genitiv |
oförklarligheterna | bestämd form |
oförklarligheternas | bestämd form genitiv |