publicerad: 2015
oförstörbarhet
o|för·stör·bar·het
substantiv
~en oförstörbar
Singular | |
---|---|
en oförstörbarhet | obestämd form |
en oförstörbarhets | obestämd form genitiv |
oförstörbarheten | bestämd form |
oförstörbarhetens | bestämd form genitiv |