publicerad: 2015
oförsynthet
o|för·synt·het
substantiv
~en ~er • äv. oförsynt yttrande el. handlande
Singular | |
---|---|
en oförsynthet | obestämd form |
en oförsynthets | obestämd form genitiv |
oförsyntheten | bestämd form |
oförsynthetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oförsyntheter | obestämd form |
oförsyntheters | obestämd form genitiv |
oförsyntheterna | bestämd form |
oförsyntheternas | bestämd form genitiv |