publicerad: 2015
ohövlighet
o|höv·lig·het
substantiv
~en ~er ohövlig
Singular | |
---|---|
en ohövlighet | obestämd form |
en ohövlighets | obestämd form genitiv |
ohövligheten | bestämd form |
ohövlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ohövligheter | obestämd form |
ohövligheters | obestämd form genitiv |
ohövligheterna | bestämd form |
ohövligheternas | bestämd form genitiv |