publicerad: 2015
oleander
ole·ander
[‑an´der]
substantiv
~n oleandrar • en växt
Singular | |
---|---|
en oleander | obestämd form |
en oleanders | obestämd form genitiv |
oleandern | bestämd form |
oleanderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
oleandrar | obestämd form |
oleandrars | obestämd form genitiv |
oleandrarna | bestämd form |
oleandrarnas | bestämd form genitiv |