publicerad: 2015
omsägning
om|säg·ning
substantiv
~en ~ar • till säga 1
| Singular | |
|---|---|
| en omsägning | obestämd form |
| en omsägnings | obestämd form genitiv |
| omsägningen | bestämd form |
| omsägningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| omsägningar | obestämd form |
| omsägningars | obestämd form genitiv |
| omsägningarna | bestämd form |
| omsägningarnas | bestämd form genitiv |


